Personal på mässan tyckte att en av deltagarna lämnade mässan alltför sakta, diskussion uppstod, vakter tillkallades som sedan begick övergreppet som nu utreds av Polisen. [OBS: Mer har hänt – efter denna artikel finns uppdateringar och förslag till hur bemöta sådan orättvisa.]

Denna bisarra händelse ägde rum vid stängningsdags av Nordic Organic Food Fair på Malmömässan 16 nov. Deltagaren [som i denna artikel får det fiktiva namnet ”Anders”] som blev utsatt för övergreppet, har varit på denna ekomässa 4-5 ggr tidigare och känner väl till hur det brukar fungera.

Anders, kan du berätta vad som hände?
– Ja. När det ropas ut i högtalaren att mässan stänger så avrundar jag mitt pågående samtal med en av utställarna. Jag går därefter till andra sidan av mässan för att hämta en sak och säga hejdå till en utställare jag känner. Därefter (6-7 minuter efter stängning) när jag går mot utgången, blir jag jagad av personal som säger ”Fair is closed. You have to exit now”. Jag svarar ”Yes, I know” och fortsätter att gå. Men personalen tycker att jag går långsamt och går nära bakom och liksom manar på (ungefär som att schasa ut en hund från ett rum där den inte får vara). Jag stannar till och ber henne sluta med det då det är respektlöst, dålig service och känns otrevligt. ”If You don’t leave now I will call security!” svarar kvinnan. Jag blir både paff och uppgiven av detta orimliga bemötande och svarar ”ye, ye, you do that.” medan jag vänder och fortsätter att gå. Jag svänger förbi ett bås för att ta ett gratisprov på vägen ut och då (endast ca 5 meter från mässhallsdörrarna) stoppas jag – nu har kvinnan hämtat en kollega (sin närmste chef vad det verkade) som upprepar samma mantra men nu lägger till ”did you ask before taking that?”. Han antydde alltså att jag stulit, och avslöjar därmed att han (liksom flera personal på plats denna gång) inte vet hur denna mässa fungerar eller vilka vibbar som karaktäriserar den. (Det bjuds på många gratisprover och när mässan är slut brukar utställarna lämna kvar produkter de inte vill släpa med sig hem.)

Nu anländer även två vakter. Jag ber att få organisatörens namn och titel, varpå han blir mer obekväm i samtalet och upprepar ”Leave now”, vilket vakterna tar som en signal att gripa tag i mig.

Så vakterna griper dig utan att du egentligen har gjort något?
– Tja, tekniskt sett befann jag mig på utställningsområdet vilket jag inte bör göra efter stängning, men då ska de isf börja med att avvisa, inte gripa. Det finns INGEN som kan hävda att jag gjort något som motiverade en gripning – än mindre det som skedde härnäst. Om någon hävdar detta så ljuger de eller är inte vid sinnes fulla bruk.

Vad hände sedan då?
– Jag har kämpat merparten av mitt liv för bl.a. sanning, rättvisa och sunt förnuft, och deras agerande gick emot allt detta så jag försöker rycka undan min arm när de griper tag i mig. Då tar de ännu hårdare grepp. Jag låter mig ledas ut till lobbyn (medan jag protesterar då de överskrider grundläggande rättigheter), men de nöjer sig inte med det. De fortsätter genom lobbyn förbi garderoben där jag har min jacka m.m. och drar mig mot huvudentrén så jag ropar på hjälp. Jag vägrar förstås bli utkastad (i kylan och regnet) och försöker åter stanna upp och kräver att få hämta min jacka. Då vrider de mina armar, trycker mig våldsamt ner i golvet (landar på armbågen bl.a.) och en av vakterna sätter sig med knä in i ryggen på mig.
Och de har tagit mina väskor från mig, vilket är egenmäktigt förfarande. Två vakter till anländer.
Jag ropar på hjälp och ber någon att filma övergreppet.

Är det många som ser detta?
– Ja, mycket folk i lobbyn, mestadels besökare som jag. De flesta är väldigt paffa och försöker nog bara förstå vad som händer. Men några få hjälper till genom att fota, filma och fråga vad de sysslar med (men ingen kan ju komma nära då de två extravakterna skyddar sina kollegor medan de utför övergreppet).

Strax därefter drar de ut mig i kylan och extravakterna tar ut mina väskor. Sedan står det vakter kvar vid entrén (inne i värmen såklart) för att hindra att jag går in och hämtar min jacka.

4 människor ansluter till mig utanför (3 av dem totala främlingar), för att visa sitt stöd samt erbjuda vittnesmål (en av dem filmade också övergreppet).

20-30 minuter senare går jag in och hämtar jacka m.m., och blir direkt eskorterad ut av vakterna igen.

Vad händer nu?
– Det tråkiga & jobbiga slutade ju inte där. Sedan övergreppet har jag suttit i samtal med myndigheter, skrivit redogörelser och ringt en massa samtal samt besökt sjukhus. Sömnen har störts pga smärtan i armbågen.

Men genom att berätta detta för allmänheten hoppas jag att höjd medvetenhet (kring ökningen av liknande övergrepp) leder till åtgärder så folk inte ska behöva råka ut för det jag gjorde.

Och personligen ska jag naturligtvis ha kompensation för det inträffade: Övergreppet (rättsligt, etiskt och fysiskt) som orsakade stress, milt trauma, fysisk skada, skadegörelse (drog sönder en unik tygkasse som inte finns till salu) och förlorade produkter (i tumultet föll det ut bl.a. en värdefull olja som utställare gav till mig) samt den negativa påverkan på jobb & fritid… och att ha blivit förnedrad på detta vis framför bekanta, kollegor och potentiella samarbetspartners.

– – –
NOT: Texten ovan skrevs som en tidningsartikel strax efter misshandeln. Namn och vissa detaljer utelämnades i texten ovan, och filmen* hade inte visats, då detta ev skulle bli bevismaterial i en Polisutredning.
Det har hänt en del sedan dess, och *nu kan mer info avslöjas:

# Undertecknad (jag/JL) är ”Anders”.
# Jag besökte utställningen för att upptäcka nya hälsoprodukter samt knyta nya kontakter (utställare men även besökare ibland).
# Utställaren som jag pratade med på slutet har skriftligen bekräftat att vi pratade till efter stängningsdags (jag hade alltså en giltig anledning att bli lite ”försenad”).

Kort kronologi:
16nov: Misshandel, som Polisanmäls på kvällen och registreras den 17e.
17e, fredag: Polisen väljer att starta en förundersökning (utredning). *
20e, måndag: Polisen avslutar utredningen.
19dec: JL begär ”prövning” av Polisens beslut.
21e: Åklagaren meddelar att prövningen misslyckats (Polisens beslut ändras ej)
men jag kan begära ”överprövning” om jag vill.
2024: Överklagade så långt det gick (Riksåklagare) men samma agerande hela vägen (snabb nedläggning, utan motivering – endast hänvisning bakåt).
* diarienr [5000-K1450013-23] + [AMR-9057-24] + [AMR-380-24] + [AMR-1580-24].

Väääldigt snabba ryck – hinner de ens kolla på underlaget?
Och i första vändan var inte ens alla bevis på plats innan utredningen avslutades.
Och om man väl tittat på alla bevis, hur är det då möjligt att man anser att det inte finns något värt att utreda??

Misshandel är ett brott enligt 3 kap. 5-6 §§ brottsbalken (1962:700).
Den som orsakat annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller vanmakt har gjort sig skyldig till misshandel.

https://lagen.nu/1962:700#K3P5

Och ”åklagaren har en plikt att väcka åtal i mål där hen bedömer att det finns tillräckligt med bevis för att ett brott har begåtts”.

Vittnesmålen och bild & film styrker min berättelse samt slår hål på arrangörens skeva berättelse (där vakterna är medförfattare), men det tyckte inte Polis och åklagare … av någon anledning.

Hur är detta möjligt? (Att sådan misshandel sker och att den tillåts.)
Svaret är komplext och ofullständigt.
Hade detta hänt i Sverige för 100 år sedan? Nej. Alltså finner vi en del av svaret i samhällsutvecklingen. En större och viktigare del är utvecklingen av förutsättningarna för mental hälsa (vilka har försämrats markant).
Jag har följt utvecklingen i många år och under tiden arbetat med mentala hälsofrågor, och utifrån nuvarande trender och förutsättningar så är jag inte förvånad, men detta fall är extraordinärt (en av förklaringarna som kan analyseras fram är en kombinationseffekt av att mentalt sjuka personer hamnar i maktposition (vakter) och dessutom i detta fall förses med vapen).
Varför P&Å inte agerar kan endast de svara på (men förvänta er inte något ärligt svar med tanke på agerandet hittills).

Ja, vad gör man??
Fortsätta med denna skit, med syfte att nå rättvisa och höja medvetenhet
-> utveckling av samhället … för högre ändamål? , eller …
… lägga ner allt, släppa det (mentalt och emotionellt) och hoppas att någon annan gör något* åt det och att det högre ändamålet ändå uppnås?
* Vad göra? T.ex. sprida artikeln/videon så att den bli viral. Höra av sig till beslutsfattare och säga att vi inte accepterar sådan orättvisa, övergrepp och korruption (övergreppen i denna artikel är inte unika).

Vad som än beslutas och görs, ska det ske med goda intentioner och med lätthet och detachement i attityden vid genomförandet … där minimalt med tid, energi och fokus ska investeras.

Jimmy Lindsjö (JL).
2024-01-11.

Uppdatering 2024-03-24: Ärendet har gått hela vägen upp till Riksåklagaren (via olika ärendenr) där det lades ner… utan motivering (på varje nivå har man endast hänvisat bakåt).
2024-05-22: Anmälde Polisen i april. Lades ner (trots nyheten att Polisen nu ska bli bättre på att utreda intern korruption). Dessutom ansökte jag om ersättning (vilket Brottsoffermyndigheten rekommenderar om man inte kunnat få det via rättegång) vilken avslogs. Jag får alltså inte ens ersättning för de finansiella kostnaderna som övergreppet lett till.
Det svenska ”rätts”väsendet och Polismyndigheten har alltså visat att de inte bryr sig om misshandel (och andra brott) – trots att det finns bevis.
Men … vi förstår väl alla att det egentligen handlar om person:
1) Om det varit en annan person som utförde brottet/misshandeln (t.ex. en ”public enemy”) då hade den åklagats och dömts.
2) Om en kändis hade blivit misshandlad, hade saken varit utredd inom 3 veckor och feta skadestånd utbetalade med hjälp av stjärnadvokaten som gratis hjälpt till för att få publicitet.

Men visst – om artikeln/videon blir viral så blir händelsen en ”kändis” och då blir det lättare att nå framgång.

Vad ska till för att rättvisa ska skipas?

/JL.